Surmular och muntergökar

3 maj 2011

Surmular och muntergökar

Jag vet inte hur namnet på revyn kom till mig, jag tänkte och spånade och plötsligt var det bara där. Jag smakade på orden: Surmular och Muntergökar, de låg fint i munnen och sprittade ut löften om att något skojigt komma skulle. Så är det med kreativiteten, när den vimlar runt i luften, snurrar och vrider på allt, spottar tok och nonsens mellan guldkornen som plötsligt kastas i en kaskad upp i luften. Det vimlar av dem överallt. Idéerna tänker du kanske, ja idéerna också, men jag tänkte på surmular och muntergökar, det vimlar av dem överallt.

Damen i kassan hade slut på léenden och agerade dagens muligaste surmule. Medan killen på kulturhuset ständigt är sprudlande och léende så fort jag möter honom, en sann muntergök. Vi har alla agerat dem båda och känner igen dem på långt håll. Vilken är din favorit? Vem är du? Surmule eller muntergök?

Jag kan inte frånskriva mig min titulering. För det allra mesta är jag en knasande muntergök, jag hoar i arbetets korridorer och förgyller vardagen med busstreck och galna infall. På lunchen skrattar jag hejdlöst åt mina egna roliga historier så lyssnaren knappt hör poängen.

Men visst kommer det dagar då jag är en sann surmule, dagar då väckarklockan ringer för tidigt och jag släpar mig upp ur sängen. Fast jag anstränger mig vaknar liksom inte hjärnan och jag har svårt att lista ut om mjölken bör stå i skafferiet, på bänken, eller i kylskåpet när jag använt den. Sådana dagar hittar jag smörpaketet på bordet när jag kommer hem och havregrynen står i kylskåpet. Jag spiller och dräller och kommer aldrig i tid, fast jag skyndar mig allt jag orkar hela tiden, för jag trampar i kattens kräks på mattan efter frukost och jag hittar inte bilnyckeln när jag har bråttom att åka. När jag äntligen rullar ut bilen måste jag vända för jag har glömt min bärbara dator hemma. Sådana dagar förvånas jag inte över att mobiltelefonen återfinns långt ner i jackfodret  oladdad samtidigt som laddaren inte går att finna. Sådana dagar är det svårt att inte trilla ner i surmuleträsket och börja sura, svära och mumla oförskämdheter för sig själv åt gubben i bilen framför som inte kör fast rödlyset lyst grönt i hela tre sekunder. Konstigt nog så går det att skratta åt sina surmuleeskapader dagen efter. Det verkar som om det komiska liksom följer i surmulens spår.

Surmular och Muntergökar, premiär 19 aug kl 18.00. Välkomna!

Det här inlägget postades i Om hemsidan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>