30Â juni 2011
Â
I Stockholm på baksidan av en stor villa, repeterar vi i gräset. Det är varmt, antagligen en av sommarens hetaste dagar. På ett vitt bord stor hembubblat bubbelvatten. På en filt ligger manus och i gräset står två röda små stolar. Vi tittar på varandra.
-         Ja, så gör vi! Nu kör vi.
-         Ja, nu kör vi!
Vi vänder ner våra huvuden och prepparerar med skumgummi i ansiktet och tröjor lindade på huvudet. Så kommer vi upp. Det som varit vi, syns inte längre. Det som är vi ligger dolt långt bakom, bortom någonting större, som tar över. Men vi kan fortfarande betrakta alltsammans. Genom de små ögongluggarna ser vi varandras figurer. För maskerna vi nu bär, lever sitt eget liv, och vi är bara dess budbärare.
Det är märkligt och intressant, det som händer i här och nuets magi. Improvisation är verkligen nÃ¥gonting magiskt, spännande och överraskande. Plötsligt reagerar vÃ¥ra kroppar och slÃ¥r ut i nya poser och ord slipper ut ur vÃ¥ra munnar som ingen visste skulle komma, varken de ord som kommer ur min egen mun eller nÃ¥gon annans.  Var kommer allt ifrÃ¥n? Ibland känns det trögt och trÃ¥kigt, ibland kan vi inte â€hÃ¥lla masken†och brister ut i gapflabb. Men hela tiden, stÃ¥r vi där bakom och kikar nyfikna ut och undrar: vad ska hända härnäst?
Se själv vad som händer,
SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR premiär 19 augusti.
Välkommen!