 16 juni 2011
De virvlar in genom dörren till min lilla stuga.
 -Har ni hunnit äta, frågar jag de tre dansantaste medlemmarna i ensemblen. Svaret är nej. Vi gör en stor kanna te, mat värms och stora skivor med knäckebröd breds. Vi bär ut alltsammans i trädgården och sitter i det gröna och pratar och mumsar om vart annat.
Jag börjar imitera och berättar historier från knasiga livet då det stora gapflabbet plötsligt rullar in. Historien om då jag gjorde bort mig, och så den där danshistorien som jag brukar dra. Någon annan fyller i och skrattattack avlöser skrattattack. Det är ett under att ingen kiknar eller sätter mat i vrångstrupen, för vi fullkomligt vrålar av skratt allihop.
 I kväll är det tekniska provkörningar som ska äga rum, utan att säga för mycket kan jag avslöja att det är någon som drar på en skottkärra.  Så börjar det dras med skottkärran, fram och tillbaka framför den lilla syrenhäcken. Skottkärredragning förvandlas till skrattkärringvarning för vi som ser på, lägger av skrattsalva efter skrattsalva, tills vi slut rullar runt i gräset och vrålar av skratt -igen!
-Det där är klockrent!
– Det där tar vi!
Om publiken till SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR kommer att få hälften så roligt som vi hade ikväll, ja då blir de här en attans rolig revy som ni sent ska glömma ;) !!!
â€Om publiken sig betackar 
mot horder av skrattattacker
Ja, då finns  ingen hejd
För här får skrattet fri lejd.
Det får vråla eller komma i attacker,
Det får bubbla, gapflabba eller fnissa.
Kom hit från slott hus eller baracker
Denna revy fÃ¥r inga muntergökar missa!â€