8 augusti 2011

Sommarens revy SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR på Myrögård är uppskjuten till sommar 2012. I stället gör vi en revy i ett litet enkelt format.

Teater Ruth serverar:

EN JÄVLA SOPPA

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Teater Ruth skulle ha gjort en STOR revy i sommar, nu gör vi en liten revy istället tills det blir premiär på den stora. Kajsa Wargs motto ”man tager vad man haver” blir våra ledord  i val av ingrediener.  I ett hopkok av gamla och nya nummer serverar vi en helt unik revy i ett litet enkelt format.

När?            Lördagen 27 augusti kl 18.00

Var?             I gröngräset utanför Lerhuset i Latorp (Bakom Gjuthuset, Buss 522 busshållplats Gjuthuset)

Längd:                En liten stund

Medtag:            Kläder efter väder och gärna en tältstol

 Biljetter:  Revy med soppa och bröd 200 kr         Förbokas:  070-73 11 232  

Endast revy 150 kr                         (kan köpas på plats 30 min före föreställningens början)

 Hitta hit:  http://kartor.eniro.se/ adress Latorp 331. Vägbeskrivning: Latorp ligger ca 1 mil väster om Örebro. Åk Karlslundsgatan förbi Karslunds herrgård. Fortsätt på Grävevägen mot Garphyttan. Vid skylt Latorp sväng vänster. Efter ca 200 meter är det dags att parkera. Parkera på Björkvallen och följ skyltarna. Stort gult hus är Gjuthuset, bakom det ligger det blå Lerhuset, dit ni ska!   

Kom i god tid!

Bli  Teater Ruths vän på facebook!

Välkommen till en unik upplevelse i Latorp!

 6 juli 2011

Jag nynnar  på en låttext i huvudet och släcker lampan. Aj, hur gick texten jag skrev? Jag tänder lampan och fiskar upp manuset som alltid sover bredvid sängen. Läser i texten,  ja, just ja. Jag lägger ner manuset och släcker lampan. Nej, nu måste jag sova.

Plopp. Det ploppar upp en helt ny textrad till sången. Ja, den är bra! Jag tänder lampan och fiskar upp penna och manus och skriver ner de extra raderna. Bra. Jag lägger ner pennan och manuset bredvid sängen och släcker lampan. Nu måste jag verkligen sova. 

Plopp. Ytterligare textrader ploppar fram. Jag tänder lampan, fiskar upp det jag behöver och skriver ner raderna. Jag lägger ner pennan och manuset, släcker lampan, tänder lampan, plockar upp pennan och manuset och skriver ner ytterligare några rader. Jag läser igenom. Nynnar igenom. Ah, det där blev en bra komplettering! Nattar manuset och pennan. Släcker lampan.

 

5 juli 2011

Snubblar in genom dörren i min lilla stuga med massor av påsar, lådor, resväskor och pappersmatkassar. Bäst att ladda upp kylen efter en rep-vecka i Stockholm. Vilken lyckad vecka! Jag bubblar ur mig än det ena än det andra för min kusin som står där med öronen på vift efter att ha passat mitt hus en vecka. Vi lagar mat och äter och jag bubblar vidare. Till slut är jag tyst så pass länge att min kusin får en syl i vädret:

-Jo förrsten, öh hon sömmerskan var här med lite grejer.

-Va?!!

-Ja det ligger på sängen.

Jag rusar genom den lilla stugan och sliter upp dörren till sovrummet och möts av en förundrande syn. Hela sängen är täckt av färgstarka tyger och fluff med detaljer som glimmar. Det bildar liksom en stor hög som täcker hela sängen. Jag ger upp ett gädjetjut och sliter genast av mig den kjol jag har på mig och sliter tag i en med min favoritsommarfärg och drar på mig den.

-Woaw! Kolla!

Jag springer runt i stugan som en glad liten unge och svänger på höfterna och snurrar runt.

-Vill du prova?!

-Öh, nä, jag tror inte det.

-Men, dom är jätteroliga att ha på sig, kolla vilket fluff! Du anar inte vad du går miste om.

-Du vet väl inte om jag har provat dom innan du kom hem ;)

-Hi hi, nä det är klart, svarar jag, det ringer i en telefon och min kusin springer och svarar. Han pratar med sin kompis i andra änden av stugan när jag ofrivilligt tar av mig den underbara kjolen, som ett barn som vill ha på sig sin festklänning fast det är pyamasdags. Jag ler brett och ser framför mig de vackra kjolarna i finalnumret, tänk så fina vi blir! Nu måste vi lägga till några nya steg i slutkoreografin, så vi får snurra och vicka lite mer på höfterna, nu när vi har så fina kjolar! Tack Sara, kjolahoppsansa va det blev bra!

Är du nyfiken på hur våra kjolar ser ut ifrån ett annat perspektiv?

Välkommen till Myrö Gård 19-27 aug 2011!

3 juli 2011.

 Tillfälligheten gör att vi inleder vår rep-dag med att sluka klipp med Buster Keaton, på youtube. Fantastisk person! Gjorde alla stunt själv, helt galet och otroligt tajmat! Dessutom är han slap stickens mästare, mycket underhållande för den med bankande clownhjärta att beundra. Vi tittar och inspireras, vi skrattar och vi förundras. Dagens mål är att tillverka en underhållande sekvens som två personer ska göras inom tidsramen av i en låtlängd. Ungefär tre minuter, drygt. Tre minuter och 20 sekunder för att vara exakt.  Det vi vet är klädsel och temat på låten.

 -Okej, då provar vi! 

Vi börjar och bara gör utan att prata. Vi bryter, pratar och försöker igen. Vi får infall och vi provar om våra idéer funkar. Vi byter ordning och får knasiga idéer. Vi provar igen med en annan ordningsföljd.  Vi gör allt lite fortare. Vi kör allt om och om igen och igen. Allt måste få plats inom tidsramen av en låtlängd. Vi måste tajta till ännu mer. Vi gasar på och kör igen igen och igen och till slut hinner vi!

-Yes! Det gick!  Tre minuter och 20 sekunder på scen tog oss ett dagsverke att tillverka och att repa ihop. Nu återstår bara den sista finslipningen i de kostymörsydda kostymerna med den rätta  rekvisitan som ska inköpas, att tillverka musikkompet och spela in i studio, och att repa ihop med sångaren som förhoppningsvis har lärt sig texten tills dess.  Efter det ska vi vara klara med det 3 minuter och 20 sekunder långa numret.  I ensemblen för SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR finns alltid något att göra, något som måste fixas. Med en byggsten i taget bygger vi vår revy. 

Välkommen till Myrö Gård den 19-27 augusti.

Tack Buster Keaton för inspiration Att se dina klipp var en viktig lektion

Tack Buster Keaton för ditt mod       Av dina trick kan vi aldrig få nog

Tack så hjärtligt för din innovation Tack för din humorfyllda inspiration!      

Tack Buster Keaton för din galenskap 

Det uppmuntrar oss till upptäckarskap .

Tänk en så kreativ innovatör

med humor och knaserier som berör

för dig gör jag nu ren och sann honnör ;)

 

30 juni 2011

 

I Stockholm på baksidan av en stor villa, repeterar vi i gräset. Det är varmt, antagligen en av sommarens hetaste dagar. På ett vitt bord stor hembubblat bubbelvatten. På en filt ligger manus och i gräset står två röda små stolar. Vi tittar på varandra.

-          Ja, så gör vi! Nu kör vi.

-          Ja, nu kör vi!

Vi vänder ner våra huvuden och prepparerar med skumgummi i ansiktet och tröjor lindade på huvudet. Så kommer vi upp. Det som varit vi, syns inte längre. Det som är vi ligger dolt långt bakom, bortom någonting större, som tar över. Men vi kan fortfarande betrakta alltsammans.  Genom de små ögongluggarna ser vi varandras figurer. För maskerna vi nu bär, lever sitt eget liv, och vi är bara dess budbärare.

Det är märkligt och intressant, det som händer i här och nuets magi. Improvisation är verkligen någonting magiskt, spännande och överraskande. Plötsligt reagerar våra kroppar och slår ut i nya poser och ord slipper ut ur våra munnar som ingen visste skulle komma, varken de ord som kommer ur min egen mun eller någon annans.  Var kommer allt ifrån? Ibland känns det trögt och tråkigt, ibland kan vi inte ”hålla masken” och brister ut i gapflabb. Men hela tiden, står vi där bakom och kikar nyfikna ut och undrar:  vad ska hända härnäst?

Se själv vad som händer,

SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR premiär 19 augusti.

Välkommen!

 16 juni 2011

De virvlar in genom dörren till min lilla stuga.

 -Har ni hunnit äta, frågar jag de tre dansantaste medlemmarna i ensemblen. Svaret är nej. Vi gör en stor kanna te, mat värms och stora skivor med knäckebröd breds. Vi bär ut alltsammans i trädgården och sitter i det gröna och pratar och mumsar om vart annat.

Jag börjar imitera och berättar historier från knasiga livet då det stora gapflabbet plötsligt rullar in. Historien om då jag gjorde bort mig, och så den där danshistorien som jag brukar dra. Någon annan fyller i och skrattattack avlöser skrattattack. Det är ett under att ingen kiknar eller sätter mat i vrångstrupen, för vi fullkomligt vrålar av skratt allihop.

 I  kväll är det tekniska provkörningar som ska äga rum, utan att säga för mycket kan jag avslöja att det är någon som drar på en skottkärra.  Så börjar det dras med skottkärran, fram och tillbaka framför  den lilla syrenhäcken. Skottkärredragning förvandlas till skrattkärringvarning  för vi som ser på, lägger av skrattsalva efter skrattsalva, tills vi slut rullar runt i gräset och vrålar av skratt  -igen!

-Det där är klockrent!

– Det där tar vi!

Om publiken till SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR kommer att få hälften så roligt som vi hade ikväll, ja då blir de här en attans rolig revy som ni sent ska glömma ;) !!!

”Om publiken sig betackar

mot horder av skrattattacker

Ja, då finns  ingen hejd

För här får skrattet fri lejd.

Det får vråla eller komma i attacker,

Det får bubbla, gapflabba eller fnissa.

Kom hit från slott hus eller baracker

Denna revy får inga muntergökar missa!”

 14 juni

 Det är ett virr varr av kostymer i mitt vardagsrum. Klänningar, skjortor, kepsar, hattar, kjolar och knasiga kreationer sammanträder i munter ton på ett vädringsställ som i sin tur sträcker ut sig i rummet.  Sex personer i ensemblen gör tillsammans ca fyrtio stycken nummer. Vi diskuterar igenom nummer för nummer. Stannar till och provar.

-Nej inte den.

– JA! Den där MÃ…STE du ha!

-HA hA ha, du ser inte kloook ut!

Vi kollar in klädval på nätet. Vi diskuterar, vi idébubblar.

Vår rådgivande kostymör tittar in och begrundar med oss.  Hon lovar fixa det som måste specialsys. Vi pustar ut. Efter fyra timmar vill vi bara ut. Kostymbegrundningen måste få ett slut. Imorgon står ny träff på lut. Då ska vi smälla av lite krut  och ge järnet för Teater Ruth!

13 juni 2011

Dagen efter. Det är dagen efter och jag är totalt revyberusad fortfarande. Det snurrar revynummer i huvudet och revysånger surrar i mina öron jag försöker fokusera på vad jag har i händerna med hjärnan lyder inte utan glider iväg bakåt in i helgens repetitioner.  Helgens galna repetitioner. Vi har nämligen bara EN enda rep-helg inbokad då ALLA kan repa samtidigt, annars repar vi i grupperingar på olika håll. EN enda.  Det hade varit alldeles lagom med EN rep-helg om kreativiteten slutat surra vid fyra gemensamma nummer…i stället fanns plötsligt åtta….

Okej sa jag hurtigt, vi kör de tre första, sen tar vi lunch….när vi tog lunch hade vi precis hunnit ETT nummer. Kom igen, sa jag muntert nu kör vi järnet till fikat…vid fikat hade vi hunnit ytterligare ETT nummer. Efter fikat sÃ¥ dags med nummer TRE, dÃ¥ började stressen krypa och jag kände surmulen knacka pÃ¥ mitt sinne. Vi kämpade pÃ¥, stannade till diskuterade, brast i gapflabb, tog om och om igen brottades mot klockan. Vi fick ge upp att hinna allt, klockan hann före men vi vann middag.

Söndag morgon startade glatt och muntert med bisarra idéer och fniss i kaffet. Så drog vi igång akt 1. Vi provade en ordning som vi redan hunnit ändra. Finulade och körde lite fast och så plötsligt drog vi iväg igen med nya asflabb. Lunch i det gröna gav ny vind i seglen. Vi gasade på akt 2 med ny galenskap och hann nästan till mållinjen med alla i ensemblen kvar ombord. Vi kom i land men mina ben kan inte sluta gunga. Min mun kan inte sluta sjunga. Det snurrar revynummer i huvudet och mitt hjärta är varmt.

5 juni

Lyssna på gamla godingar från youtube eller efterlysa sommarhits av vänner på facebook. Finula. Lyssna in och begrunda. Kanske den, kanske den. Den är bra men passar inte in. Hur ska inledningen se ut? Vi är mitt uppe i skaparprocessen. Idéer bubblar ut,  ventileras och bakas om.

På en hemlig grupp på fb skickas idéer ut till ensemblen, mellan artisterna,  fyra av oss finns i Örebro och två i Stockholm. Musik föds och skickas som ljudfiler över mejlen. Kostymören har involverats och vi har diskuterat estetisk utformning och praktisk hållbarhet. Koreografier har satts.  En revy ska bakas ihop och vi plockar fortfarande bland ingredienserna. Vad ska få vara med? Vad ska bort? Bakbordet är fullt på ena sidan men gapar tomt på vissa ställen. Vi formar, bakar och jäser men väntar fortfarande med att grädda.

Du kommer väl och mumsar i dig godsakerna sen?

SURMULAR OCH MUNTERGÖKAR premiär 19 aug!

3 maj 2011

Surmular och muntergökar

Jag vet inte hur namnet på revyn kom till mig, jag tänkte och spånade och plötsligt var det bara där. Jag smakade på orden: Surmular och Muntergökar, de låg fint i munnen och sprittade ut löften om att något skojigt komma skulle. Så är det med kreativiteten, när den vimlar runt i luften, snurrar och vrider på allt, spottar tok och nonsens mellan guldkornen som plötsligt kastas i en kaskad upp i luften. Det vimlar av dem överallt. Idéerna tänker du kanske, ja idéerna också, men jag tänkte på surmular och muntergökar, det vimlar av dem överallt.

Damen i kassan hade slut på léenden och agerade dagens muligaste surmule. Medan killen på kulturhuset ständigt är sprudlande och léende så fort jag möter honom, en sann muntergök. Vi har alla agerat dem båda och känner igen dem på långt håll. Vilken är din favorit? Vem är du? Surmule eller muntergök?

Jag kan inte frånskriva mig min titulering. För det allra mesta är jag en knasande muntergök, jag hoar i arbetets korridorer och förgyller vardagen med busstreck och galna infall. På lunchen skrattar jag hejdlöst åt mina egna roliga historier så lyssnaren knappt hör poängen.

Men visst kommer det dagar då jag är en sann surmule, dagar då väckarklockan ringer för tidigt och jag släpar mig upp ur sängen. Fast jag anstränger mig vaknar liksom inte hjärnan och jag har svårt att lista ut om mjölken bör stå i skafferiet, på bänken, eller i kylskåpet när jag använt den. Sådana dagar hittar jag smörpaketet på bordet när jag kommer hem och havregrynen står i kylskåpet. Jag spiller och dräller och kommer aldrig i tid, fast jag skyndar mig allt jag orkar hela tiden, för jag trampar i kattens kräks på mattan efter frukost och jag hittar inte bilnyckeln när jag har bråttom att åka. När jag äntligen rullar ut bilen måste jag vända för jag har glömt min bärbara dator hemma. Sådana dagar förvånas jag inte över att mobiltelefonen återfinns långt ner i jackfodret  oladdad samtidigt som laddaren inte går att finna. Sådana dagar är det svårt att inte trilla ner i surmuleträsket och börja sura, svära och mumla oförskämdheter för sig själv åt gubben i bilen framför som inte kör fast rödlyset lyst grönt i hela tre sekunder. Konstigt nog så går det att skratta åt sina surmuleeskapader dagen efter. Det verkar som om det komiska liksom följer i surmulens spår.

Surmular och Muntergökar, premiär 19 aug kl 18.00. Välkomna!