13 juni 2011
Dagen efter. Det är dagen efter och jag är totalt revyberusad fortfarande. Det snurrar revynummer i huvudet och revysånger surrar i mina öron jag försöker fokusera på vad jag har i händerna med hjärnan lyder inte utan glider iväg bakåt in i helgens repetitioner. Helgens galna repetitioner. Vi har nämligen bara EN enda rep-helg inbokad då ALLA kan repa samtidigt, annars repar vi i grupperingar på olika håll. EN enda. Det hade varit alldeles lagom med EN rep-helg om kreativiteten slutat surra vid fyra gemensamma nummer…i stället fanns plötsligt åtta….
Okej sa jag hurtigt, vi kör de tre första, sen tar vi lunch….när vi tog lunch hade vi precis hunnit ETT nummer. Kom igen, sa jag muntert nu kör vi järnet till fikat…vid fikat hade vi hunnit ytterligare ETT nummer. Efter fikat sÃ¥ dags med nummer TRE, dÃ¥ började stressen krypa och jag kände sur
mulen knacka på mitt sinne. Vi kämpade på, stannade till diskuterade, brast i gapflabb, tog om och om igen brottades mot klockan. Vi fick ge upp att hinna allt, klockan hann före men vi vann middag.
Söndag morgon startade glatt och muntert med bisarra idéer och fniss i kaffet. Så drog vi igång akt 1. Vi provade en ordning som vi redan hunnit ändra. Finulade och körde lite fast och så plötsligt drog vi iväg igen med nya asflabb. Lunch i det gröna gav ny vind i seglen. Vi gasade på akt 2 med ny galenskap och hann nästan till mållinjen med alla i ensemblen kvar ombord. Vi kom i land men mina ben kan inte sluta gunga. Min mun kan inte sluta sjunga. Det snurrar revynummer i huvudet och mitt hjärta är varmt.